Less is more

Ända sen jag skadade mig har en filmsekvens från Madicken med jämna mellanrum dykt upp i huvudet. Madicken vaknar och är sjuk och kan inte följa med klassen på någon utflykt hon sett fram emot. Hon ligger i sängen och bilder spelas upp om hur kul dom har på utflykten och hon tycker det är så tråkigt att hon inte får vara med. Blev berörd av detta när jag var liten. Tyckte så synd om Madicken och förstod hur ledsen hon var för att hon inte kunde följa med. Lite så känns det nu, fast skillnaden är att när Madicken går till skolan nästa dag visar det sig att utflykten blivit uppskjuten så hon kan följa med, tror inte dom skjuter upp VM.

Skulle kunnat gräva ner mig idag. VM- truppen har tagits ut och jag vet hur det hade känts idag om jag inte slitit av skitsenan. Börjat pirra lite i magen och drömmen man haft ett tag hade helt plötsligt börjat bli verklig. Finns en massa saker jag skulle kunna säga om detta och visst känns det i hjärtat. Men jag väljer att försöka framhäva den andra känslan som också finns och det är glädjen för alla dom jag tycker så mycket om som ska få vara med om detta underbara äventyr. Det är ett fantastiskt gäng, både spelare och ledare som jobbat stenhårt för att idag få sitt namn presenterat inför nationen som ska representeras. Det är stort. Inte många som får vara med om det. Så mitt i sorgen över att inte få vara med så glädjs jag faktiskt verkligen med dem allihopa och jag är riktigt stolt över mig själv för att jag kan det. 

Så istället för att gräva ner mig har jag och Olivia (och Fredrik i typ 5 sek, han gillar inte musikaler) krypit upp i soffan och kollat på RENT och fått gråta lite åt något annat än sena och missat VM.

För övrigt börjar jag bli riktigt less på Max. Skulle gärna sula ut honom från balkongen men vet ju att jag skulle vara tvungen att hämta skiten vilket jag dessutom skulle få göra krypandes så det känns inte som att den lilla kicken är värd det mecket. Tre veckor kvar. Vet att jag fixar det, är bara less. I början får man ändå en liten kick av att klara av grejer, ta sig till platser och bevisa för sig själv att man fixar det. Men det är inte lika kul 25:e gången. Men less is more säger man ju och eftersom jag är ett big fan of klyschor så ändrar jag på innebörden och språket (i halva uttrycket) och tänker att vara less kommer ge mig mer på något flummigt filosofiskt sätt. Jag har även för att pigga upp mig själv lagt en av dessa bilder som bakgrund på datorn. Jag, Fredrik och hans lillasyster Annika åker uppswinget på Berget.

Oao/ S