Projekt VM-isolering och Moment 22

Nu är det igång, VM, det roligaste man kan vara med om som fotbollsspelare och det värsta man kan vara med om som fotbollsspelare om man slitit av en hälsena och inte kan vara med. Detta är svårt att förstå om man inte är med om det själv så ni kanske tycker jag är knäpp. Jag hade antagligen tyckt jag var knäpp om jag inte varit jag nu utan någon annan med hela hälsenor som observerat utifrån bara... typ. Iallafall så har jag ett VM-upplägg som går ut på följande: Läser ingenting om VM, blockat alla VM-inblandades statusuppdateringar på fb och tittar inte på sporten eller andra inslag från VM. Däremot tittar jag på en del matcher när jag känner för det. Sveriges matcher kommer jag naturligtvis se allihopa. Jag har dessutom råkat bli "expertkommentator" på Expressen vilket blir lite intressant eftersom jag kanske inte kommer vara så expertig när jag inte håller mig uppdaterad. Men men, det blir nog bra (som man brukar säga när man inte har en aning). Sen skypar jag med Thunis och har lite kontakt med annat löst folk vilket är trevligt. Än så länge går det rätt hyfsat. Frågor om VM från folk runt omkring och journalister som ringer går också bra. För det mesta iallafall. De flesta jag pratar med tycker det har gått så fort. Oj! Har du redan blivit av med Max??? Skulle du inte ha han 8 veckor??? Joooo, det har gått 8 Veckor. Men VAAA!!! Va fort det gått!!! Jag ler och håller med för det mesta med men fick ett samtal från en journalist häromdan som sa samma sak, råkade vara på rätt dåligt humör just då och hör mig själv säga: Testa själv att gå med gips+ ortos 8 veckor får du se hur fort du tycker tiden går! Bet mig själv i läppen och tänkte va är det jag säger, så får man ju inte säga, hon ville ju bara vara uppmuntrande. Lyckades iallafall skämta bort det, tror jag, men eftersom jag inte läser något har jag ingen aning om vad hon skrev.

Annars känns det som jag mestadels av tiden sitter på rehab med foten fastspänd i dragapparaten. Har hunnit med 13 rehabpass på en vecka (hälften av dem hemma med gummiband). Hälsenemässigt går det sakta med säkert framåt, den är kort men ingen smärta när jag tränar. Det som är irriterande är ärret. Huden har ju läkt i ett läge där tårna pekar nedåt och dessutom läkt fast på några ställen så den inte fäljer med i rörelser om ni förstår vad jag menar. Nu när jag börjar röra på foten blir resultatet att det drar så in i h-e i det stackars ärret så det blir småsprickor i det. För att få "loss" ärret samt få tillbaka känseln ska man sitta och massera det.... viiilket inte är särskilt skönt när det är sprickor i det.... viiiilket leder till att jag inte gör det för då läker ju inte sprickorna... viiiiiilket dom kanske ändå inte gör eftersom jag inte masserar så ärret lossnar. Moment 22 liksom, kanske inte riktigt som Hellers men ändå. Kör iallafall på så mycket jag får nu så jag och herrn i huset kan ha lite semester tillsammans sen när han slutar jobba. Har inte haft semester en sommar sen jag var 14 tror jag.

För övrigt tittade jag på SYTYCD häromdan och måste bara fråga: Vad är det med modern dans? Jag fattar ingenting. Dom hoppar omkring och ser ut som dom bara larvar sig samtidigt som dom försöker ha någon typ av lidande/ svårtolkat ansiktsuttryck, sen när man tror dom ska bli toksågade av juryn så utbrister dom maaaaaaaarvelous dancing, amaaaazing, soo beautifuuuul, here´s a ticket to Vegas! Men va!!??? Riktigt riktigt konstig dans.

Oao/ S

Tåhävningsstatus: 900st
Övrig status: Får cykla på riktig cykel utomhus = no more spårvagn, tjoho! Grym på att gå uppför trappor, kass på att gå nedför. Kan gå normalt utan kryckor fast sjukt långsamt så jag måste ha krycksen om jag ska gå lite längre. Ingen bilkörning än för antagligen skulle reflexen att tvärnita inte vara så bra.

Poststickningsdepression

"Höstens hetaste tubhalsduk" är klar och jag har en poststickningsdepression. Känns så tomt, har varit så trevligt att ha något kreativt att göra på kvällarna. Men köp mer garn och sticka mer då och sluta gnäll tänker ni. Ja jag ska. Blev klar med den i fredags och sedan dess har alla garnaffärer varit tvärstängda så det har inte varit så enkelt att få tag på garn. Men imorgon är det naturligtvis öppet så då kommer jag stå och hänga på låset och banka på dörren med kryckan 10 min innan öppningsdags. Njuter ändå lite av denna depression eftersom jag vet att den går över imorgon, en tredagarsdepression liksom. Dessutom kan jag nu under tiden googla och youtuba stickningstips. Tittade t.ex på ett klipp från youtube : "grandma´s loose cut-off", hur man gör en lös avmaskningen (nej detta gäller inte katter utan stickning) så kanten på halsduken inte blir för stram. Blev mycket bra, tack Grandma!

Jag vägrar ha en postavslitenhälsenadepression eftersom den blir så lång. Det går hyfsat bra för det mesta. Blir som en liten tävling kan man säga, mellan mig och postavslitenhälsenadepressionen som jag är fast besluten att vinna. Pahd har vunnit några gem men jag leder matchen efter en av totalt tre perioder (ja, jag vet att jag blandar olika sporter här men det får man göra när man slitit av hälsenan). Lite fördel för pahd nu under VM tyvärr men jag tänker att svenskar är bra på att slå i underläge så jag ger mig in i andra perioden med hyfsat gott mod.


Nu är jag iallafall på gång på allvar med rehabträning för tjocka senan. Lite läskigt i början men ändå kul och inspirerande, känns mer som jag är på väg åt rätt håll nu. Det har varit mycket tjat om tåhävningar från alla möjliga håll när det gäller hälsenan. Så jag har förstått att det kommer bli en hel del sådana i alla möjliga varianter. Mitt nya lilla projekt jag ska ha nu är att räkna hur många tåhävningar jag gör, känns lite mindre segt då. Jag började i torsdags med att göra 3x20 sittandes och sen fredag, lördag och söndag 2(3x20). Jag har alltså gjort 420 tåhävningar hittills. Sen är det en hel drös med andra gummibandsövningar men det orkar jag inte hålla reda på. Var på gymmet idag och efter att fått skavsår av cykeln körde jag gummibandsövningarna på foten. Kändes helt sjukt bra, inte ont eller stramt alls! Fan va bra tänkte jag tills jag kom på att jag satt och körde med vänsterfoten. Så orutinerat.

För övrigt så saknar jag Dala här hemma nu. Hon har varit mitt största rehabfan. Genuint intresserad av alla små framsteg med Max och gladdes med mig så fort jag kunde göra något nytt och lyssnade intresserat på mina sammanfattningar av allt skit jag googlat på om hälsenor. Fredrik är också bra men det blir lite för mycket hälsenesnack för att kunna få entusiastisk respons på allt. Men jag hoppas iallafall att Dala inte kommer hem på ett bra tag.

Tåhävningsstatus: 420st

Oao/ S

Hej och Tack Max

1,5 biffig vad, snart (beroende på hur man definierar snart) på en fotbollsplan nära dig

33%, 56 dagar, 1/3 av tiden till jag spelar match igen har gått. Idag returnerades Max och han får säkerligen inom en snar framtid en ny fot att gå på nerverna för ja dom återanvänds. Jag hade turen att få vara Max första fot. Särskilt nu, 6 veckor senare när jag vet hur mkt jag svettats, spillt och smutsat ner den stackarn är jag tacksam över detta. Max har varit bra. Utan honom hade det varit sjukt mycket jobbigare. Då hade jag fått vara jätteförsiktig hela tiden (vilket inte är min starkaste gren) och senan hade antagligen inte läkt så bra eftersom jag antagligen snubblat på den X antal gånger. Jag har en förmåga att spåra ur med vissa grejer, gå hela vägen och lite till om man säger så. Så även med Max som jag personifierat och gjort till en följeslagare/ vapendragare i kampen för läkningen av avsliten sena. Ett smart drag av mig för det har gjort det hela lite trevligare, som ett husdjur typ. Ett rätt bra husdjur för man kan ta med det överallt, inte allergiframkallande, skäller inte, hårar inte, dreglar inte och behöver inte rastas eller bli matad (Ja, jag vet, nu spårade jag ur lite till, sorry). Jag har tydligen även en förmåga att dra med mig folk i detta. Var och varannan jag träffar eller som hör av sig frågar hur det är med Max eller hur är det med ER, vad gör NI, hur mår NI. Rätt kul faktiskt, men nu är det slut med det! Det är nu det börjar, på riktigt, rehaben. Imorgon blir mitt första rehabpass med Karins standin (tack för att du prioriterar VM framför att rehabträna min hälsena, jag fattar ingenting) som antagligen kommer få svara på ca 600 frågor om vad jag får och inte får göra.

Just nu känns det väldigt naket och svajigt. Nu är det slut på att kunna snubbla omkring för nu kan jag skada senan om jag trampar på en tröskel eller inte sätter hela foten på trappstegen. Får inte stressflänga runt i lägenheten och vara tidsoptimist. Undermedvetet tyckte jag kanske det var sorgligt så jag passade på att köra en panikmorgon i morse som någon typ av avsked. Allt började lugnt men sen när jag tittade vilken spårvagn jag var tvungen att hinna med visade det sig att jag hade rätt mycket mer bråttom än vad jag trodde. Precis när jag ska ut genom dörren kommer jag på att jag lagt mitt körkort ( man måste ha id när man hänger på sjukhuset) och mitt kontokort (man måste betala när man hänger på sjukhuset) i Fredriks plånbok. Hej panik 5 min innan spårvagnen går. Hittade efter att ha rivit ur en hel massa lådor mitt pass och lite kescha och kom till hållplatsen med hela 25 sek till godo! Då hann jag dessutom med att vända tillbaka för jag kom på att jag hade glömt ta med en högersko. Det hade sett ut va?!

För övrigt så har jag börjat sticka. Fick en stickning av mamma i fördelsedagspresent, "höstens hetaste tubhalsduk" stickar jag. Ännu en grej som jag tänkte bli riktigt bra på. Än så länge ser det bra ut, om man tittar på lite avstånd iallafall. Tittar man nära kan det vara lite ojämnt här och där så när jag sen har den på mig så får jag hålla mig 1-3 m ifrån folk som kommer den se perfekt ut. Jag skyller den lite ojämna starten på pyromanmamma och pyromanfredrik som ute på landet eldade så mycket i kaminen att jag fick syrebrist, vätskebrist och allmän överhettning när jag skulle starta mitt projekt. "Det är ju så mysigt med en brasa, det är ju lite ruggigt ute" var kommentaren jag fick när jag tyckte det var för varmt. Det är en brandfarlig kombination dom två ihop, mamma och Fredrik. Fick även en råsaftcentrifug av F så när jag inte stickar så pressar jag juice på allt som går att pressa juice på. Kassörskan på Ica tittade lite snett på oss när vi i princip bara handlade frukt och grönsaker. Ingen vitaminbrist kommer försena hälseneläkningen iallafall.

När jag kom hem från landet låg en landslagtröja innanför dörren. En landslagtröja med mitt nummer och alla i laget hade skrivit på den. Det kändes i hela hjärtat. Börjar nästan gråta bara jag tänker på det. Tack bästa landslaget, ni är helt fantastiska och underbara allihop!

Oao/ S

Fristad

Har flytt fältet, back to my roots, Öret och mamma och pappas fantastiska sommarstuga vid sjön mitt ute i skogen utan andra grannar än vildsvin, hjortar, rävar och en hel drös med fåglar och annat småvilt som mygg t.ex. Har ju tyvärr fått släpa med mig Max hit också men annars när man sätter foten utanför bildörren så är man bara. Inget VM, ingen fotboll, ingen träning (eller jo lite, fast inte på gym), ingen Tv och ingen electricitet. Ha ha, sköja bara, lever ju på 2000-talet, även i urskogen finns det ström och trådlöst internet! Här sitter man på verandan i kvällssolen, dricker rosévin, spelar plump (jag vinner utan handikapp för senjävulen), äter god mat, läser bra böcker, tänder brasa på kvällen inte för att det är kallt utan bara för att det är mysigt och kelar med katterna. Jag och Max har även målat hall (Max hjälpte inte till ett skit), kört bil på otrafikerade grusvägar (Max hjälpte till, kors i taket) och styrketränat med ett spett (skivstångssubstitut), mortel (viktskivasubstitut) och teleskopskaft till skurmopp (pinnsubstitut).

Klös, min och F:s katt som brukar bo här ute från april till september välkomnade mig med att stolt komma springande med en sork som han sen slet huvudet av och tuggade i sig. Vardagsmat på landet. I morse när jag satt och åt frukost sneglade jag ut genom fönstret på den huvudlösa sorken som låg på gräsmattan, plötsligt kommer en stor fågel som med klorna plockar upp likresterna och flyger iväg, även det vardagsmat på landet, bokstavligen. Klös bryr sig iallafall inte ett skit om att jag haft av hälsenan, han är nöjd bara av lite kli på halsen. Hilda, mamma och pappas katt är även hon rätt obrydd. Annars en hispig liten livsnjutare med ngt som jag är helt övertygad om är en bokstavskombination, men en rätt charmig sådan.

När jag packade för att åka hit så småskrattade jag när jag skulle ta med skor. Känns sjukt oseriöst att packa ner en vänstersko av varje. Så oseriöst att jag nästan tog med mig högerskorna också bara för att skor kommer ju i par liksom, ska inte skiljas åt. Men eftersom jag skulle hoppa omkring på tåget med kryckor och packning så kändes det lite overkill att ta med dom bara för att. Dessutom är den allra bästa skon i sann lantlig anda träskon. Max har ju en klack på ett par cm så klacken på träskon gör att jag kan gå rätt bra, benen blir lika långa. Det hörs när jag kommer kan jag säga, ingen idé att försöka smyga på någon.

För att nu inte riskera att komma hem till Götet och av misstag imitera fågelläten när jag ska prata med folk så håller jag kontakt med stadslivet genom att varje kväll när jag går och lägger mig kolla på ett (eller två eller tre, beroende på hur länge jag kan hålla föräldrarna och syster vakna) avsnitt av Gossip Girl, your one and only source into the scandalous lives of Manhattan's elite. Ytterligheter är ju alltid kul, så jag får ett bit av varje och har mitt eget liv någonstans där mitt emellan skogen och upper east side, antagligen lite mer åt skogshållet.

Exakt en vecka kvar till "the big breakup"

xoxo/ S 

Tejpar lister inför målningen, jag, Max och träskon. Vill egentligen bara med denna bild framställa mig själv som händig.

 

Googla och Youtuba

Glider in på Mölndals sjukhus, börjar känna mig hemma där nu, hittar riktigt bra. Lite överallt ser jag hälsenesystrar/bröder nu för tiden. Känner igen dom antigen på skenan eller på gipset med foten vinklad nedåt. Men jag ser aldrig så många som när jag är på sjukhusets Ortopedmottagning, där hänger ett helt gäng! Sitter i väntrummet och den ena efter den andra hoppar in. Kommentarerna går på högvarv i huvudet. Hmmm, stackarn, gipset kvar... oj, hon var inte bra på att hoppa på kryckor, han är nog här för att ta gipset, ser skitigt ut, undrar hur hans sår läkt.. Ooo inte opererad, risky, 20% chans till reruptur till skillnad från 1% vid operation.. Eftersom jag egentligen inte skulle vara på Ortopeden nu (var ju infektionsjävulens fel) så kan man säga att jag ligger i täten. De flesta har gips eller precis fått en egen Max. Så jag sitter där och känner att jag på något sätt leder över dom som är där, rätt nöjd över det så jag reser mig upp och går ett par steg utan kryckor bara för att jag faktiskt kan till skillnad från dom med gips. Även fast jag är lite skrytig med att kunna gå på den så håller vi ihop, jag och hälsenesystrarna/ bröderna. Ger en nygipsad ett medlidsamt leende och gläds med hon som kommer ut och uppenbart precis lämnat sin Max. Iallafall så såg infektionen bra ut och mitt träningsförbud är upphävt och jag fick ställa om Max. Ställde om honom till 0 grader nu i två dagar så imorgon blir det + 7,5. Hej hej stela senan som inte alls känner sig tillräckligt lång för att gå i Max med 0 grader. Men vi töjer på så snart så!

Jag älskar att googla saker. Jag googlar allt, ord, namn på folk jag känner igen, stavningar, böcker, historiska händelser, datasupport, you name it. Jag har naturligtvis även googlat på hälsenor, googlat hälsenor så in i h-e faktiskt om jag ska vara ärlig. Testat alla olika varianter från bara hälsena till akillesruptur och rehab. På gott och ont får man ändå säga för det finns en hel massa information på nätet och rätt många källor säger emot varandra. Men jag kan inte låta bli, gillar att ha koll på läget. Precis när jag skadat mig googlade jag på Beckhams hälsena och hittade ett uttalande från läkaren som opererade honom: Han blir borta minst 3-4 månader. What!??!! Jättesnabbt ju! Blev tokladdad. Men då var jag nybörjarhälsenegooglare som inte lärt mig filtrera informationen ordentligt. Nu läser jag mest studier, inte typ artiklar från aftonbladet. Men det senaste jag börjat med i hälseneinformationssökningen är youtube. Jag har youtubat hälseneoperationer. Jag är glad att jag inte gjorde detta innan operationen för då hade jag kanske inte gått med på att vara vaken. Jag är även glad att jag inte tackade ja till att se operationen på en tv- skärm under operationen. Dom bänder ju upp halva vaden!!! Fast ändå väldigt intressant. Kul att se vad dom gjort därinne egentligen, det vill man ju veta. Hade ingen aning om att hälsenan var så bred t.ex. Ska sluta kalla den för lilla senan. Lägger in en länk på ett litet smakprov. Tror inte min operation gick till riktigt så för det ser ut som dom stärker upp senan med någon annan sena vilket oftast görs om man sliter av den igen (har googlat på det nämligen) men det ser ju antagligen ut ungefär så iallafall. Jag är helt allvarlig nu med att ni inte ska titta om ni är känsliga, för dom skär upp vaden och gräver på rätt bra därinne.. http://www.youtube.com/watch?v=2P0sr29Ryf8&feature=related. Ni får klippa ut och klistra in länken, fattar inte hur jag ska få så det går att klicka på den... Får väl googla på det...  

För övrigt mår jag rätt bra idag. Haft en risig vecka faktiskt, mått crap, men nu känns det som det börjar ordna upp sig. Skönt. Hoppas det håller i sig ett tag!

Oao/ S

FFW

Om den där snabbspolningsknappen jag pratade om funnits hade jag varit väldigt nära att pilla på den nu. Väldigt nära. Drygt två veckor kvar med Max och det är lite limbofeeling på situationen nu. Dragit på mig en liten infektion i såret = träningsförbud, två ton penicillin och frågan: kommer jag få ställa om skenan imorgon som planerat? Är i vanlig ordning grym på att tajma grejer så jag såg till att få infektionen precis innan en massa röda dagar så det skulle bli lite extra meckigt att få såret undersökt. Hade detta inte hänt hade jag fått köra wetvest nu, sprungit fast i vatten, hade varit väldigt trevligt. Så tack så j%€"&%&%€a mkt lilla bakterien eller kvarglömda stygnet för det! Du kommer få igen! Om jag för en vecka sen var less på Max så kan jag meddela att jag inte direkt tycker det är roligare nu men har jag fixat sex veckor utan att gnälla så fixar jag två fjuttiga veckor till, bring it on!

Fast det värsta är egentligen inte att stappla omkring med Max, det funkar även fast det är bökigt. Det värsta är att känna att jag inte fyller någon funktion, eller jag vet att jag fyller en funktion men inte den jag är van vid. Ha krav på mig och känna att jag bidrar med något, lyckas eller misslyckas. Nu har jag en hel sommar framför mig där jag kan göra vad jag vill. Har ingen speciell funktion att fylla förutom att bara vara. Detta är alldeles säkert enormt lärorikt och utvecklande på alla sätt och vis. Märker redan att jag är mer uppmärksam på vad jag egentligen tycker, tänker och känner när jag för engångsskull inte har en massa "bollar i luften" (ha ha, va torrt). Det är intressant, känns som att lära känna en ny person. Så fort det tycker upp en situation nu som kan tänkas vara jobbig så tänker jag: jaha, undrar hur jag kommer reagera på detta och rätt ofta blir det inte som jag trott att jag skulle reagera. Intressant, intressant, fast är fortfarande sugen på ffw knappen för intressant är inte = kul. Imorgon har det iallafall gått exakt sex veckor, två veckor kvar till 1/3 är gjord, 1/3 är rätt mkt, 33%, kommer kännas bra. Ser framemot att äntligen få köra rehab, riktig rehab på senan, inte bara hålla igång allt annat utan få lilla senan att komma i speldugligt skick igen. Kanske kommer kännas som att jag har en funktion där, kanske inte, ska bli intressant att se!

Hade för övrigt lagfest igår, underbara fantastiska laget. Skrattat så jag grät.

+ Fredrik som fiskar upp mig när jag är nere och fortsätter dra torra skämt fast han inte vet om jag kommer skratta eller gråta.

- Lite klagomål på tre cm tjocka fleeceinnerfodret på Max, kom igen, var är ventilerade sommarkollektionen? Det var 30 grader ute igår!