Det är tre barn som ritat på mitt gips. Hänger inte ut någon men alla tre är inom åldersspannet 2,5-28 år. Har funderat på om det här med att bli uttittad på gymmet kan hänga ihop med det, att folk tänker "hur gammal är hon egentligen, 7 år och ramlat ner från klätterställningen på lekplatsen eller?" istället för "vem tränar med gips?". Antagligen en kombination. Men nu är det bara tre pass kvar innan gipset ryker, sen blir det väl funderingar kring varför någon gymmar med en slalompjäxa, men det bryr jag mig inte särskilt mkt om.
På sätt och vis är jag glad att om jag nu ska slita av hälsenan att jag gör det när jag är lite äldre. Sett till hela min fotbollskarriär så är det absolut sämst tänkbara tajmning alla kategorier. Orkar inte riktigt lufta allt nu, än, för som sagt ett steg i taget räcker alldeles utmärkt. Men om jag jämför mig själv som person idag och för några år sedan så är jag väldigt mkt tryggare i mig själv. Bryr mig inte lika mkt om vad alla tycker utan lyssnar på mig själv och de människor som är viktiga för mig. Tror jag hanterar det här bättre nu. Jag är övertygad om att jag kommer komma starkare ur detta, fast jag är ändå lite rädd för hur jag ska må på vägen. Det är en lång resa. Kollar förresten på MM nu, Ljungan, hon är ju helt fantastisk. Fast det gör ont i hjärtat att se bilder från VM silvret 2003, där skulle jag vilja vara.
Nu har jag iallafall tagit sista sprutan. Jag mår bra av att vara bra på grejer, fotbollen är ju det som tillfredsställt det behovet till stora delar hittills. Nu får man hitta lite nya grejer. Jag är riktigt bra på att ta sprutor på mig själv. Sjuksköterskan sa att man kan få en massa blåmärken och att det kan se ut som ett riktigt slagfält på magen (har googlat bilder på detta och det kan se rätt nasty ut) men jag har på 11 försök bara fått ett litet blåmärke. Fick prestationsångest när jag hade publik och gjorde ngt konstigt tror jag. Sen är jag bra på att ha gips. Har inte några problem att sova med det, kliar inte särskilt mycket (än), duschar utan problem, lagar mat, hoppar upp och ner för trappor, tränar, tar mig ändå runt rätt bra med det faktiskt. Vi gör det mesta rätt bra jag och gipset. Det vi inte gör så bra är bara köra bil, cykla, spela fotboll och bära glas med vätska i. Igår hade vi lite spontan BBQ på innergården med grannarna och lill- och trubadurbesök från Öret. Riktigt trevlig kväll. Fredrik styrde upp fin fin irish coffee. Skulle senare på kvällen tvätta ansiktet ståendes på ett ben såklart, gick sådär. Slutade med att jag fick tvätta ena halvan först så jag kunde titta med ett öga. Det är svårt att i vanliga fall stå på ett ben och blunda utan att kunna använda händerna till att hålla balansen, lägg på en irish coffee på det. Där var vi inte världsklass jag och gipset.
För övrigt har jag gett mig själv ledigt från plugg fram tills gipset ryker. Ska därför försöka njuta av några lediga dagar innan jag dyker ner i kemins fantastiska värld (ja, jag är ironisk). Det ska ändå bli skönt att få fokusera på något annat.
Oao/ S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar