Besikta livet

Tränat på Valhalla idag för första gången, joggat runt plan. NOT. Jag har gymmat och duschat intehemma för första gången. Bli inte orolig nu Karin, jag följde alla säkerhetsföreskrifter, satt på pall och riskerade aldrig att råka sätta i fel fot. Det gick riktigt bra förutom att jag slog huvudet i duschknappen så den gick igång innan jag tagit av mig Max, kallvatten, tack så mycket. Blev i alla fall hyfsat ren och efter lunch (där jag nu för tiden slipper vara med på stensaxpåse om vem som hämtar kaffe, tack Max och kryckorna) åkte jag, Sempan och Dala iväg för att besikta bilen (vågar inte skriva vad vi kallar den, för jag tror inte det är politiskt korrekt). Råkade krocka lite lätt med den för ett bra tag sen. Trasig och lite intryckt kofångare samt spräckta lampglas blev resultatet av denna lilla olycka som jag, mina tre chockade passagerare och han jag körde in i var rörande överens om var mitt fel. Har av en massa bra bortförklaringar inte fixat detta ännu så jag var inställd på tvåor, ettor och allt vad det heter. Var ärligt talat lite orolig för att vi inte skulle få köra bilen därifrån trots att Dala gjort ett gediget jobb med silvertejpen för att inget skulle hänga löst. Tror vi alla tre var lite nervösa när vi fnittrandes snubblade ur bilen. Verkade i alla fall göra besiktningsmannen på bra humör för bilskrället gick igenom besiktningen! Måste naturligtvis fixa lamporna, men ingen ombesiktning och inget körförbud, tack tack. Det var skönt. Fast idag så känns världsliga saker som bilbesiktning och hälsenor inte så viktiga. 

Idag så är mina tankar hos en alldeles speciell vän vars mamma gick bort i natt. Livet är skört och på sätt och vis lätt förgånget. Det ger perspektiv på vad som är viktigt i livet. Ta vara på den tiden vi har fast det ibland känns skit, för plötsligt står man där och önskar att man hade lite mer av det, tid. Det finns ingen logik eller rättvisa i hur lång tid vi får utan man får helt enkelt njuta av den tid man har med sitt eget liv men även den tid man har tillsammans med andra. Upplevelser och minnen man fått tillsammans  försvinner ju inte bara för att tiden tagit slut för en utav oss utan blir kanske ännu mer betydelsefulla och varma. På så sätt kommer vi alla på sätt och vis leva vidare i hjärtat hos dom vars liv vi på något sätt förgyllt. Sorgen i att förlora någon talar om för oss att vi haft turen att ha just den underbara människan i vårat liv. Det tror jag i alla fall. Idag så skickar jag all den energi och kärlek jag har till min vän och hennes familj och hoppas den kommer fram.

Oao/ S