Som elitidrottare har man en stor del av sin identitet i idrotten, hej klyscha! Ja jag vet men så är det, en funktion man fyller som när man inte kan fylla den lämnar ett stort hål. Min reaktion på detta har på något sätt varit att försöka undvika att tänka på all tid och allt jag kommer missa alltihop på en gång. Ta in en grej i taget och fokusera på den, mest logiskt då det som ligger närmast i tid. För mig är det att bli av med gipset nästa torsdag (lovat Dala att ta kort på benet, kan dyka upp här om det inte är alltför äckligt... eller så är det bara då jag lägger upp det, inte bestämt mig än) och sen de tre första veckorna med stöveln då jag måste ha den dygnet runt. Mer än det kan jag inte gå runt och ha i huvudet hela tiden. Så en dag i taget, så länge jag kan tänka så så funkar det, vill ju som sagt inte slösa bort hela den där 1/180 delen på att må skit. Någon gång per dag rämnar ju hela den muren och det känns som att bli överkörd av en ångvält, men det är ok så länge man kan må rätt bra däremellan och det gör jag än så länge. Mycket tack vare att jag har oförskämt underbara människor i mitt liv, något måste jag gjort rätt för att förtjäna det.
Tänkte återgå till 7 miljarderräkningen men får inte till det med att klistra in från excelarket jag fått från pappa. Orkar inte mecka med det nu, det är sent och jag har faktiskt slitit av hälsenan. Återkommer.
Dagens + Dala hävdar fortfarande bestämt att hälsenan är ett ben.
Dagens - Efter 4 träningspass börjar det kännas riktigt äckligt innanför gipset.
Oao/ S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar