You´ll never walk alone

I förmiddags efter gymmet gjorde jag och gipset debut på stan, Nordstan, tillsammans med Dala, iklädda löparbrallor och övrig träningsmundering (jag och gipset alltså, inte Dala, vissa kan ju duscha på gymmet utan problem...). Det var ett spontan minishoppingrunda, brukar helst inte ha löparbralls när jag går på stan annars. Ändå en trevlig liten utflykt.

Gipset och jag har även dammsugit och städat ur soffan. Resultat: mkt ren soffa, mjölksyra i vänsterbenet. Fynd: pärlor till pärlplatta, 20 cent, 2 st hårnålar, hårband, popkorn och massa oidentiferat skit som jag nog inte vill veta i detalj vad det innehåller. När vi var klara med det dammsög vi hela vardagsrummet. Allt som kan göras utan större förflyttning går alldeles utmärkt, det är när saker måste byta rum som det strular till sig. Hade innan städracet suttit och druckit kaffe på balkongen i topp och trosor vilket innebar att jag inte hade så mycket fickor att transportera grejer i. Slutade med att jag och gipset hoppade ut till köket med aromat och en flaska med möbelrengöring instoppade i toppen. Fast om jag ska vara helt ärlig hjälpte inte gipset till ett skit, var mest i vägen, lämpade över ansvaret på vänsterbenet.

Har fortfarande inte ramlat med gipset, vilket är konstigt för jag är rätt ranglig med kryckorna, gör inte saker så långsamt som jag borde och ger mig på grejer jag antagligen inte borde ge mig på. Är dessutom tidsoptimist, särskilt på morgonen, snoozar hellre en gång extra och stressar när jag väl går upp fast jag varje kväll tänker att imorgon ska jag upp tidigt och ta det lungt. Jag har dessutom minne som en guldfisk när det gäller att komma ihåg vart jag lagt saker. Detta i kombination med gipset fungerar sådär. Lägger vi sedan på att jag ibland måste upp före Fredrik och inte vill väckas (kryckor som ramlar och gips som slår i dörrkarmar kan föra ett jädrans oväsen) så inser man snabbt att morgonrutinerna måste ändras. Från och med imorgon!!

Största skadan gipset gett upphov till är på Fredriks fotknöl, en bit avskavd hud. Märkte det inte ens. Gipset fyller sin funktion kan man säga, skyddar lilla senan, fast det här var lite overkill, gick nästan till attack på en oskyldigt solandes Fredrik.

Dagens gips + : Kan slå i grejer rätt hårt utan att det känns någonting

Dagens gip - : F kommer in i vardagsrummet, rynkar på näsan och frågar vad det är som luktar. Kommer  efter en stund fram till att det är gipset. Det äckliga med det är ju att det egentligen inte är gipset som luktar äckligt utan jag. Surt typ. Inte ok.

F tyckte inlägget skulle heta "you´ll never walk alone", Liverpool spelar ju idag, åh va kul.. Fast det passar ju rätt bra, går ingenstans själv nuförtiden, har ju gipset med mig.

Oao/ S