torsdag 30 juni 2011

Projekt VM-isolering och Moment 22

Nu är det igång, VM, det roligaste man kan vara med om som fotbollsspelare och det värsta man kan vara med om som fotbollsspelare om man slitit av en hälsena och inte kan vara med. Detta är svårt att förstå om man inte är med om det själv så ni kanske tycker jag är knäpp. Jag hade antagligen tyckt jag var knäpp om jag inte varit jag nu utan någon annan med hela hälsenor som observerat utifrån bara... typ. Iallafall så har jag ett VM-upplägg som går ut på följande: Läser ingenting om VM, blockat alla VM-inblandades statusuppdateringar på fb och tittar inte på sporten eller andra inslag från VM. Däremot tittar jag på en del matcher när jag känner för det. Sveriges matcher kommer jag naturligtvis se allihopa. Jag har dessutom råkat bli "expertkommentator" på Expressen vilket blir lite intressant eftersom jag kanske inte kommer vara så expertig när jag inte håller mig uppdaterad. Men men, det blir nog bra (som man brukar säga när man inte har en aning). Sen skypar jag med Thunis och har lite kontakt med annat löst folk vilket är trevligt. Än så länge går det rätt hyfsat. Frågor om VM från folk runt omkring och journalister som ringer går också bra. För det mesta iallafall. De flesta jag pratar med tycker det har gått så fort. Oj! Har du redan blivit av med Max??? Skulle du inte ha han 8 veckor??? Joooo, det har gått 8 Veckor. Men VAAA!!! Va fort det gått!!! Jag ler och håller med för det mesta med men fick ett samtal från en journalist häromdan som sa samma sak, råkade vara på rätt dåligt humör just då och hör mig själv säga: Testa själv att gå med gips+ ortos 8 veckor får du se hur fort du tycker tiden går! Bet mig själv i läppen och tänkte va är det jag säger, så får man ju inte säga, hon ville ju bara vara uppmuntrande. Lyckades iallafall skämta bort det, tror jag, men eftersom jag inte läser något har jag ingen aning om vad hon skrev.

Annars känns det som jag mestadels av tiden sitter på rehab med foten fastspänd i dragapparaten. Har hunnit med 13 rehabpass på en vecka (hälften av dem hemma med gummiband). Hälsenemässigt går det sakta med säkert framåt, den är kort men ingen smärta när jag tränar. Det som är irriterande är ärret. Huden har ju läkt i ett läge där tårna pekar nedåt och dessutom läkt fast på några ställen så den inte fäljer med i rörelser om ni förstår vad jag menar. Nu när jag börjar röra på foten blir resultatet att det drar så in i h-e i det stackars ärret så det blir småsprickor i det. För att få "loss" ärret samt få tillbaka känseln ska man sitta och massera det.... viiilket inte är särskilt skönt när det är sprickor i det.... viiiilket leder till att jag inte gör det för då läker ju inte sprickorna... viiiiiilket dom kanske ändå inte gör eftersom jag inte masserar så ärret lossnar. Moment 22 liksom, kanske inte riktigt som Hellers men ändå. Kör iallafall på så mycket jag får nu så jag och herrn i huset kan ha lite semester tillsammans sen när han slutar jobba. Har inte haft semester en sommar sen jag var 14 tror jag.

För övrigt tittade jag på SYTYCD häromdan och måste bara fråga: Vad är det med modern dans? Jag fattar ingenting. Dom hoppar omkring och ser ut som dom bara larvar sig samtidigt som dom försöker ha någon typ av lidande/ svårtolkat ansiktsuttryck, sen när man tror dom ska bli toksågade av juryn så utbrister dom maaaaaaaarvelous dancing, amaaaazing, soo beautifuuuul, here´s a ticket to Vegas! Men va!!??? Riktigt riktigt konstig dans.

Oao/ S

Tåhävningsstatus: 900st
Övrig status: Får cykla på riktig cykel utomhus = no more spårvagn, tjoho! Grym på att gå uppför trappor, kass på att gå nedför. Kan gå normalt utan kryckor fast sjukt långsamt så jag måste ha krycksen om jag ska gå lite längre. Ingen bilkörning än för antagligen skulle reflexen att tvärnita inte vara så bra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar