Hej och Tack Max

1,5 biffig vad, snart (beroende på hur man definierar snart) på en fotbollsplan nära dig

33%, 56 dagar, 1/3 av tiden till jag spelar match igen har gått. Idag returnerades Max och han får säkerligen inom en snar framtid en ny fot att gå på nerverna för ja dom återanvänds. Jag hade turen att få vara Max första fot. Särskilt nu, 6 veckor senare när jag vet hur mkt jag svettats, spillt och smutsat ner den stackarn är jag tacksam över detta. Max har varit bra. Utan honom hade det varit sjukt mycket jobbigare. Då hade jag fått vara jätteförsiktig hela tiden (vilket inte är min starkaste gren) och senan hade antagligen inte läkt så bra eftersom jag antagligen snubblat på den X antal gånger. Jag har en förmåga att spåra ur med vissa grejer, gå hela vägen och lite till om man säger så. Så även med Max som jag personifierat och gjort till en följeslagare/ vapendragare i kampen för läkningen av avsliten sena. Ett smart drag av mig för det har gjort det hela lite trevligare, som ett husdjur typ. Ett rätt bra husdjur för man kan ta med det överallt, inte allergiframkallande, skäller inte, hårar inte, dreglar inte och behöver inte rastas eller bli matad (Ja, jag vet, nu spårade jag ur lite till, sorry). Jag har tydligen även en förmåga att dra med mig folk i detta. Var och varannan jag träffar eller som hör av sig frågar hur det är med Max eller hur är det med ER, vad gör NI, hur mår NI. Rätt kul faktiskt, men nu är det slut med det! Det är nu det börjar, på riktigt, rehaben. Imorgon blir mitt första rehabpass med Karins standin (tack för att du prioriterar VM framför att rehabträna min hälsena, jag fattar ingenting) som antagligen kommer få svara på ca 600 frågor om vad jag får och inte får göra.

Just nu känns det väldigt naket och svajigt. Nu är det slut på att kunna snubbla omkring för nu kan jag skada senan om jag trampar på en tröskel eller inte sätter hela foten på trappstegen. Får inte stressflänga runt i lägenheten och vara tidsoptimist. Undermedvetet tyckte jag kanske det var sorgligt så jag passade på att köra en panikmorgon i morse som någon typ av avsked. Allt började lugnt men sen när jag tittade vilken spårvagn jag var tvungen att hinna med visade det sig att jag hade rätt mycket mer bråttom än vad jag trodde. Precis när jag ska ut genom dörren kommer jag på att jag lagt mitt körkort ( man måste ha id när man hänger på sjukhuset) och mitt kontokort (man måste betala när man hänger på sjukhuset) i Fredriks plånbok. Hej panik 5 min innan spårvagnen går. Hittade efter att ha rivit ur en hel massa lådor mitt pass och lite kescha och kom till hållplatsen med hela 25 sek till godo! Då hann jag dessutom med att vända tillbaka för jag kom på att jag hade glömt ta med en högersko. Det hade sett ut va?!

För övrigt så har jag börjat sticka. Fick en stickning av mamma i fördelsedagspresent, "höstens hetaste tubhalsduk" stickar jag. Ännu en grej som jag tänkte bli riktigt bra på. Än så länge ser det bra ut, om man tittar på lite avstånd iallafall. Tittar man nära kan det vara lite ojämnt här och där så när jag sen har den på mig så får jag hålla mig 1-3 m ifrån folk som kommer den se perfekt ut. Jag skyller den lite ojämna starten på pyromanmamma och pyromanfredrik som ute på landet eldade så mycket i kaminen att jag fick syrebrist, vätskebrist och allmän överhettning när jag skulle starta mitt projekt. "Det är ju så mysigt med en brasa, det är ju lite ruggigt ute" var kommentaren jag fick när jag tyckte det var för varmt. Det är en brandfarlig kombination dom två ihop, mamma och Fredrik. Fick även en råsaftcentrifug av F så när jag inte stickar så pressar jag juice på allt som går att pressa juice på. Kassörskan på Ica tittade lite snett på oss när vi i princip bara handlade frukt och grönsaker. Ingen vitaminbrist kommer försena hälseneläkningen iallafall.

När jag kom hem från landet låg en landslagtröja innanför dörren. En landslagtröja med mitt nummer och alla i laget hade skrivit på den. Det kändes i hela hjärtat. Börjar nästan gråta bara jag tänker på det. Tack bästa landslaget, ni är helt fantastiska och underbara allihop!

Oao/ S