Fristad

Har flytt fältet, back to my roots, Öret och mamma och pappas fantastiska sommarstuga vid sjön mitt ute i skogen utan andra grannar än vildsvin, hjortar, rävar och en hel drös med fåglar och annat småvilt som mygg t.ex. Har ju tyvärr fått släpa med mig Max hit också men annars när man sätter foten utanför bildörren så är man bara. Inget VM, ingen fotboll, ingen träning (eller jo lite, fast inte på gym), ingen Tv och ingen electricitet. Ha ha, sköja bara, lever ju på 2000-talet, även i urskogen finns det ström och trådlöst internet! Här sitter man på verandan i kvällssolen, dricker rosévin, spelar plump (jag vinner utan handikapp för senjävulen), äter god mat, läser bra böcker, tänder brasa på kvällen inte för att det är kallt utan bara för att det är mysigt och kelar med katterna. Jag och Max har även målat hall (Max hjälpte inte till ett skit), kört bil på otrafikerade grusvägar (Max hjälpte till, kors i taket) och styrketränat med ett spett (skivstångssubstitut), mortel (viktskivasubstitut) och teleskopskaft till skurmopp (pinnsubstitut).

Klös, min och F:s katt som brukar bo här ute från april till september välkomnade mig med att stolt komma springande med en sork som han sen slet huvudet av och tuggade i sig. Vardagsmat på landet. I morse när jag satt och åt frukost sneglade jag ut genom fönstret på den huvudlösa sorken som låg på gräsmattan, plötsligt kommer en stor fågel som med klorna plockar upp likresterna och flyger iväg, även det vardagsmat på landet, bokstavligen. Klös bryr sig iallafall inte ett skit om att jag haft av hälsenan, han är nöjd bara av lite kli på halsen. Hilda, mamma och pappas katt är även hon rätt obrydd. Annars en hispig liten livsnjutare med ngt som jag är helt övertygad om är en bokstavskombination, men en rätt charmig sådan.

När jag packade för att åka hit så småskrattade jag när jag skulle ta med skor. Känns sjukt oseriöst att packa ner en vänstersko av varje. Så oseriöst att jag nästan tog med mig högerskorna också bara för att skor kommer ju i par liksom, ska inte skiljas åt. Men eftersom jag skulle hoppa omkring på tåget med kryckor och packning så kändes det lite overkill att ta med dom bara för att. Dessutom är den allra bästa skon i sann lantlig anda träskon. Max har ju en klack på ett par cm så klacken på träskon gör att jag kan gå rätt bra, benen blir lika långa. Det hörs när jag kommer kan jag säga, ingen idé att försöka smyga på någon.

För att nu inte riskera att komma hem till Götet och av misstag imitera fågelläten när jag ska prata med folk så håller jag kontakt med stadslivet genom att varje kväll när jag går och lägger mig kolla på ett (eller två eller tre, beroende på hur länge jag kan hålla föräldrarna och syster vakna) avsnitt av Gossip Girl, your one and only source into the scandalous lives of Manhattan's elite. Ytterligheter är ju alltid kul, så jag får ett bit av varje och har mitt eget liv någonstans där mitt emellan skogen och upper east side, antagligen lite mer åt skogshållet.

Exakt en vecka kvar till "the big breakup"

xoxo/ S 

Tejpar lister inför målningen, jag, Max och träskon. Vill egentligen bara med denna bild framställa mig själv som händig.