Såg en dokumentär om internet igår (ja Nord, den var på vår favoritkanal, kunskapskanalen). En av aspekterna i denna dokumentär var att vi på sätt och vis blir mer och mer lika varandra. Vår personlighet kategoriseras utifrån vilka böcker vi läser, filmer vi gillar, kändisar vi gillar, om vi är singlar, i ett förhållande eller sökande. Vad vi äter för mat, gillar för kläder och vilken inredning vi föredrar hemma. Det är lätt att hitta senaste modet inom i princip vilket område som helst och det är svårt att komma ifrån att vi kan delas in i kategorier som följer en specifik mall. Vi blir på sätt och vis mer och mer som ett enda stort samhälle eftersom allt är så tillgängligt och man kan ha koll på vad alla andra gör, tänker och tycker vilket oundvikligt får till konsekvens att vi påverkas, medvetet eller omedvetet. Det finns alldeles säkert både fördelar och nackdelar med detta och jag tänker inte gå in djupare på det eller lägga några värderingar i det utan det jag ville komma fram till var att jag med detta någonstans i bakhuvudet blir så glad när jag träffar/ ser människor som helt avviker från denna norm, kör sitt eget race och vågar gå all-in. Människor som har hittat sin grej, vet att det är rätt och inte bryr sig ett skit om vad andra tycker. Det ger en motvikt till bilden jag fick av dokumentären och visar på att alla ändå är unika helt på sitt eget sätt och att möta folk där detta är extra tydligt är uppiggande. Tänkte presentera tre stycken sköna lirare jag stött på, två stycken här i Göteborg och en i Örebro som alla gjort mig glad och fastnat på något sätt.
Den första är en äldre man som höll till i Nordstan. Jag har för mig att det var under julruschen och mitt i en kaotisk och stressig shoppingrunda är det något som kör in i mitt ben. Jag tittar ner och ser en uppstoppad ejder. Anledningen till att jag vet att det var en ejder är att faststämplad på ejdern står det : Rädda ejdrarna! För er som inte vet är ejdern en stor andfågel. Den räknas inte som en hotad art och är relativt vanligt förekommande i Sverige. På huvudet på denna uppstoppade, radiostyrda ejder sitter en plastlåda som man ska lägga pengar i för att rädda ejdrarna. Den som styr ejdern är en äldre herre med dosan till den radiostyrda ejdern i handen, hatt och fiskeväst. Han står där bland allt stressat folk, kör in sin ejder lite lätt i folk för att samla in pengar till dessa fåglar för att han tycker det är viktigt, vilket det då självklart är. Naturligtvis var jag tvungen att lägga pengar i burken. Jag har inte några speciella känslor för just ejdrar men denna man är så skön som stoppat upp en ejder och gjort den radiostyrd, att ens komma på tanken är ju bara helt galet kul. Tittar efter honom när jag är i Nordstan men har bara sätt honom den enda gången. Jag hoppas det går bra för både honom och ejdrarna.
Den andra är en man som jag träffade på tåget hem till Örebro för rätt många år sedan. Han kom och satte sig mitt emot mig och hela han lös. Han var nog över 70 år, vitt hår, valkiga händer och ett fårat ansikte. Rätt sliten men fantastiskt glad. Han tittar på mig ett tag och jag bara väntar på att han ska börja prata för det märks att han vill berätta något. Har du träffat en isbjörn? kläcker han ur sig efter ett tag. Nej säger jag och behöver inte ställa samma fråga tillbaka. Denna man har jobbat hela sitt liv på samma ställe, bott på samma ställe och inte tagit sig för att resa iväg en sväng och hitta på något kul, förrän nu. Han har hela sitt liv varit fascinerad av isbjörnar och alltså bestämt sig på ålderns höst att ta sig i kragen och komma iväg för att se dessa djur in real life. Han sitter på tåget för han är påväg hem från Svalbard och en isbjörnsafari. Jag tycker att det hela låter livsfarligt och sjukt kallt för de hade varit riktigt nära isbjörnarna och kajkat runt ute på isarna rätt länge men för honom var det det största och bästa han varit med om i hela sitt liv, utan tvekan. Jag är så glad att jag fick höra hans historia och dela hans hemresa, att få ta del av hans glädje en stund. Tänker alltid på honom när jag ser Svalbard på kartan och då ler jag och får tillbaka den där sköna känslan av att träffat en riktigt lycklig prick.
Den sista sköna liraren såg jag för någon vecka sen när jag efter ett riktigt segt morgonpass på rehab lite smådeppig cyklade förbi korsvägen. När jag svänger upp vid Universeum kommer det, på bilvägen, en stor gammal eka åkande. Ekan är ombyggd till en epa på ett ganska diskret sätt så det ser verkligen ut som en båt bara. I båten sitter en man med grått flygigt hår och en lapp över ena ögat. Längst bak sitter en piratflagga med dödskalle och korslagda ben. Jag cyklar förbi men är tvungen att vända mig om för att försäkra mig om att jag inte sett i syne, var ganska trött nämligen, men han åker där, i full fart över vägbulan och guppar till som om det vore en stor våg. Jag vet egentligen ingenting om honom, men jag tror inte det var någon maskeradgrej eller jippo utan han ville helt enkelt ha ett litet piratskepp att köra med när han inte kunde vara ute på havet. I vilket fall som helst så blev den dagen en riktigt bra dag fast den börjat rätt risigt och jag tror piraten hade ett finger med i spelet.
Drar även till med tre bra låtar/ klipp och klappar mig på axeln för att jag lyckats länka dom så fint här nedan.
Elle me dit
Trots rätt många år franska i skolan har jag ingen aning om vad de sjunger, hoppas det inte är något dumt nu när jag promotar den. Det görs iallafall skön musik i landet där Lotta Schelin huserar, ska be henne om en översättning tror jag.
Wavin´Flag
Moa Lignell
Jag hoppas att inte Idolkonceptet får henne att klippa dreadsen och ta bort tandställningen för hon är så go som hon är. Klippet har av upphovsrättsliga skäl tagits bort från youtube och på tv4 får man inte höra kommentarerna efter. Jag och Olivia har skrattat så sjukt mycket åt Bards kommentarer efteråt. Han är helt chockad och utbrister: Men Moa!! Va ska vi göra nu??!!! Du sitter och gömmer dig i Alingsås och skriver killerhooks!!! Ha ha, synd att det inte finns kvar, blir annars roligare för varje gång man lyssnar.
Oao/ S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar